Har upplevt så mörka dagar den senaste tiden och igår var inget undantag. Jag bär på något på tok för tungt. Något som jag inte orkar bära och något som en människa inte ska behöva bära. En fruktansvärd sorg och smärta. Så kändes det även igår. Hade en stor klump i magen i kyrkan och tårarna tycktes aldrig ta slut. Men minnestunden efteråt var så himla fin. Värme, omtanke och glädje. Glädje över allt roligt och tokigt du har förgyllt våra liv med, glädje över att man är en så lyckligt lottad person som fick ha en sån som du i ens liv. Även fast jag vet att jag inte kommer att få se dig mer, iallafall inte på denna plats som vi kallar jorden, så vet jag att du alltid kommer finnas i allas hjärtan. Du är med oss vart vi än går och befinner oss. Men det är tungt, men ska försöka vara stark för dig Jonas. Finaste du. Alltid älskad, aldrig glömd.