Satt och blickade tillbaka på lite bilder från 9:an.. speciellt skolavslutningsbilderna.. så fina. Att snart är nästan ett år sen jag gick ut 9:an kan jag inte själv fatta. Hur kan tiden gå så fort? När det kom på tal om gymnasiet under 9:an så tyckte jag att dom flesta redan visste vad dom skulle gå för linje, eftersom mina kompisar visste ju att dom skulle gå i luleå. Men jag hade ingen aning, det var inte en självklarhet att jag skulle gå i Älvsbyn från början. Jag sökte till Gällivare för att se om jag kom in där. Och det gjorde jag. Men den stora frågan var egentligen om jag skulle börja i Älvsbyn eller vara kvar i Luleå. Den stora anledningen var väl det här med att flytta hemifrån. Och att flytta ifrån vännerna, mina fina vänner som jag haft vid min sida varje dag sen typ lågstadiet.

Jag kommer ihåg när jag träffade Agnes när hon kom hem på helgerna och hon berättade om massa saker som handlade om Älvsbyn, bla berättade hon om Måndagsfikat som var höjdpunkten på hela veckan, att dom hade något som hette backtest, och hur kul det skulle bli när jag skulle börja där nästa år. Men jag hade ju inte bestämt mig. Men sen föll det sig ganska naturligt att jag borde tacka ja. Det är bara den där stora förvandlingen, att ha bott hemma hela sitt liv och sen flytta ifrån det som jag tänkte på.  

Kommer fortfarande ihåg när dagen kom då jag skulle ta mitt pack och dra kosan mot Norrbottens pärla. Satt i bilen och var så sjukt nervös, nervös över i princip allt. Kändes så ovanligt när jag befann mig i mitt lilla rum i Svalan. Saknade mitt gamla rum. Men var nöjd över rummet, då sängen, rullgardinen, gardinerna var vita, medans jag och Victoria skrattade åt hennes rum som hade brun säng, lila gardiner och en hemskt ful mörkbrun rullgardin. Det var nog inte så pjåkigt det här ändå. Första veckan kan ärligt ha varit den värsta men samtidigt bästa veckan i mitt liv. Saknade ju rutinen jag hade ifrån högstadiet och hemma i Luleå. Men nollningen var ju så himla kul. Kommer aldrig glömma hur rädda jag och Victoria var när Agnes och company kom och bankade på dörren och vi trodde att nollningen skulle börja. Jag vågade inte somna den natten. Hahah, åh, ni förstår inte hur rädda vi var. Men sen gick vi från nollor till ettajävlar och det var skönt.

Att jag snart har gått ut 1:an kan jag fortfarande inte fatta. Har upplevt så himla mycket under denna tid, nollning, backtestet, älvåkra, halloween, igenskottning av dörrar, skvallerkvällar, snygg-listan, hysskvällar, balutbjudningar, ettajävlarna-bloggen,  måndagsfika som blev tisdagsfika, och dessa härliga läger som vuokatti, ammarnäs, och Turkiet. Jag trivs som sjutton här i Älvsbyn, och ångrar inte för en sekund att jag valde det här. Livet på elevhem och få träna och umgås med personer som har samma intressen som en själv - det kan inte bli så mycket bättre. Dom säger att man ska njuta av 1:an, det kan vara jävligt i början, men sen älskar man det. 1:an brukar vara roligaste tiden. Men jag hoppas att 2:an kommer bli grymt kul det med. Jag vill bara inte att tiden ska flyga iväg från mig som den gjorde nu under ettan. För det kändes som det var nyss det var höst och ett helt nytt kapitel i mitt liv skulle ta sin början och att jag sitter och skriver och tänker tillbaka på det här just nu i detta ögonblick känns lite läskigt. Måste ta vara på tiden nu, snart sitter jag väl här och skriver om när jag går ut här i Älvsbyn istället..